Jag som den ovana hundägaren är händer det ibland att jag gör en del dumma saker med hundarna.
Oftast tänker jag inte riktigt helt klart.
Som nu senast..
Alltid när jag äter mat är jag för vek för att motstå att inte dela med mig av det goda till hunden, men efter helgen vägrar dem nu tigga av mig. Vad hände.
Jo som en gammal vana trogen är jag givmild och delar glatt med mig till ett par ännu gladare hundar.
Kött, bröd, pasta ja även grönsaker glufsar dem glatt i sig. Så åter till helgen då jag lite trött gick och köpte mig en kebabrulle.. "Åh kebabrulle vad gott" skriker båda hundarna... Jajjemen tänker jag och börjar dela med mig. Dem vräker i sig till dem likaså jag känner hettan komma i kebabsåsen..
Det brinner i min mun och ånga kommer ur mina ögon.. Hundarna tittar på mig som om jag var sjuk tills dem själva börjar känna hettan. Likt tjuren Ferdinand börjar nu ögonen bli mer panikslagna och dem börjar rusa omkring i huset letandes efter vatten.. Ut i köket, tillbaka upp i soffan, under bordet hit och dit... När dem till slut finner skålen fightas dem för att lika fort enas att båda ska få ha tungan i vattnet samtidigt.. Jag själv som svettas som en gnu kan inte annat än gråta av skratt när detta skådespel utspelar sig.. Tillbaka kommer två flåsande hundar som konstant hela kvällen slickar sig om munnen...
Efter detta har båda hundarna nu börjat gömma sig när jag kommer med en tallrik till soffan. Inget mer tiggande, och jag kan inte förstå varför.... Men som man säger.. Inget ont som inte har något gott med sig...
Som plåster på såren fick dem fri tillgång till tuggben resten av helgen..
Psst... Snälla berätta inte för matten..;P..
Haha ! :)
SvaraRadera