Ett skitproblem i dubbelbemärkelse

För en tid sen var jag på Strömsholms djurklinik. Tydligen en av Sveriges största och bästa kliniker. Det var sjukt spännande och intressant att va där. Så stort, så kunnig personal och häftiga saker. Speciellt det jag fann på toan. En plansch med skala 1-5 i bajskonsistens. Där 1:an var en så kallad blow out och 5:an var typ en kolbit.

Det som tidigare varit något av det värsta jag visste blev nu en studie som jag nu intresserat studerar varje dag.
Varje dag en ny sort och en ny klurig utredning i vilken skala spillningen ska gå under.

1: Konsistens flytande utan någon antydan till form.
Vid denna situation känner jag att plocka är helt omöjligt.

2: Konsistens som typ chokladpudding, här kan du även se "vispdragen" under en kortare tid.
Ska man plocka upp? Njae.. Sjukt obehagligt när den varma sörjan krämar ut sig..
Mitt svar är nej. Titta dig omkring, vissla och fortsätt gå.. låtsas som ingenting.

3: Nu syns det klart ock tydligt vad det ska vara men ändå lite mjukt.
Plocka varsamt här genom att skopa upp i påsen. Knyt fort, denna tenderar att dofta lite mer än alla andra.

4: Normal. Fullt duglig och enkel att plocka.

5: Drömmen i en ovan husses liv. Hård som kork och helt doftfri. Skulle du tappa en kula så studsar denna iväg och hämtas enkelt igen. Ingen risk alls att det kletar eller bli kvar på marken.

En mardröm som jag ständigt har när man rastar hunden är att påsen ska spricka eller va trasig.
Vad ska jag göra då? Mina tvångstankar tvingar mig att likt en domare kollar nätet på målet ser jag nu efter så att påsen saknar hål och brister.. Barnsligt eller ovant.. bestäm själva..