Tidigare ringde min klocka runt lunch, kanske lite senare. Nu klockan 07. Fattar ni hur tidigt det är.
Men redan nån timme tidigare har man väckts av en morgonpigg lurvig sak som tycker att mornar är pest.
Sov hund sov.. Men ack så fel. Upp i sängen den ska, snurra ett varv, hoppa på bröstet för att sen lägga sig över ens ansikte. När sen den andre bestämmer sig för att inta fotändan likt soldaterna tappert stred i Normandie, då är inte uppstigningen långt ifrån. VAD HÄNDER DÅ?. När jag återvänder från "kontoret" där mina morgonbestyr uträttats, ja då ligger dem där tätt intill sin matte sovandes.. Lugna, stilla, inte alls villiga att gå upp..
Samma visa varje dag..
En vacker dag är hämnden ljuv. Då jäklar ska jag klumpigt och flåsandes lägga mig i deras biabädd när dem sover som djupast. Jag ska verkligen grisa ner mig under filten, kanske rent av tugga lite på benet och morra. Kasta flätan på nosen och studsa på pipleksaken tills dem moffar gåendes därifrån... Sen ska jag lägga mig på rygg och njuta, bara för att jag kan.
Men sen tänker jag, detta är nog bäst att göra nån dag då jag är själv hemma med hundarna..
Den som väntar på något gott.... Jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar